Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu ha vi pratat nog, och jag tycker det kan vara på tiden att
vi ro ut på sjön och uppsöka familjen.
Hjortdödaren nickade bifall, och Hurry Harry undersökte,
innan de begåfvo sig i väg, genom en kikare noggrant sjöns
nordliga strand. Kikaren hade han funnit i Hutters hus.
— Ja, jag förmodade nog det, sade han sedan han underkastat
stranden en längre undersökning. Gamle Tom har begifvit
sig af till sjöns södra strand, och där måste vi uppsöka honom
i hans gömsle.
— Hvarför behöfver han dölja sig? frågade Hjortdödaren. I
denna enslighet tycker jag det skulle vara obehöfligt för honom.
— Du glömmer mingoerna, min vän! Finns det något ställe
i världen som de ärkekanaljerna icke finna? Och om de träffa
honom, komma de utan vidare att färga sjön med hans blod.
— Det är nog troligt. Jag vill heller icke berömma dem.
Jag har visserligen aldrig varit i strid med dem, men det oaktadt
tycker jag icke om dem. Delawarerna påstå, att de allesammans
äro stora skojare.
— Och däri ha de fullkomligt rätt, genmälte Hurry Harry.
Sedan de växlat dessa ord, gingo de båda i kanoten och rodde
raskt öfver den spegelblanka, lugna vattenytan mot söder.
Vid hvarje utskjutande udde kastade Hurry en granskande blick,
för att söka upptäcka gamle Hutters båt, hvilken allmänt
benämndes »Arken». Hans förväntan i detta afseende blef dock
ständigt gäckad, och de båda männen hade redan kommit ett
ansenligt stycke från kastellet, då han plötsligt höll in kanoten
och tycktes vara i ovisshet om i hvilken riktning han skulle
styra.
— Den gamle räfven har väl, när allt kommer till stycket,
låtit sin båt gå ned mot strömmen, sade han, efter det han utan
resultat låtit blicken granskande öfverfara hela kusten.
— Hvar är floden? frågade Hjortdödaren. Jag kan icke
upptäcka någon som helst öppning vid stranden, vid hvilken
en flod som Susquehannah, på hvars stränder jag många gånger
jagat, kan ha sitt utlopp.
— Utloppet är så smalt och dessutom väl doldt af fur och
gran och så omgifvet af klippor, att du icke kan se det,
Hjortdödare. Susquehannah är icke så bred här som den blir längre
ned i landet, och om gamle Tom icke är i »Råtthålet», så måste
han vara ute på floden. Därför böra vi först söka honom i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
