Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sommarväder är rådande. Om bara en åra faller i vattnet hör man
genljud däraf, och en hvissling eller ett skratt ekar så tydligt från
furuskogen här omkring, att man nästan vore frestad att tro
det den verkligen kunde tala.
— Ja, det är alltid ytterligare en anledning till försiktighet,
svarade Hjortdödaren lugnt. Antingen nu mingoerna redan ha
funnit vägen ut i denna skogsbygd eller ej, så kräfver försiktigheten
att vårt mod tyglas med förståndets tyglar. Ett enda
skott liknande det du nyss lossade kan röja vår närvaro här för
en hel stam vildar.
— Gjorde skottet ingen annan nytta, så måste det åtminstone
ha gjort gamle Tom uppmärksam på att det finnes gäster
i närheten. Spara därför dina moralkakor och stig i kanoten,
ty vi böra söka finna »Arken» medan det ännu är ljust.
Hjortdödaren följde uppmaningen, och Hurry rodde kanoten
i sydöstlig riktning tvärs öfver sjön. Afståndet till den andra
stranden utgjorde omkring en fjärdingsväg. Komna ungefär
halfvägs väcktes deras uppmärksamhet af ett lätt buller från
närmaste strandbrädd. Det var dofhjorten som vadade upp
mot stranden. Han skakade vattnet af sig, blickade bort mot
träden och ilade så skyndsamt in i den djupa skogen, där han
snart försvann för de båda männens blickar.
— Där försvann det vackra djuret, tacksamt öfver att ha
undsluppit en stor fara, sade Hjortdödaren. Du borde också
tacka Gud, Hurry, att din hand icke var stadig nog, då du så
där lättsinnigt affyrade ditt skott.
— Det är icke sant, att jag darrade på handen, svarade
Hurry häftigt. Det kan nog vara sant, att du har vunnit rykte
bland delawarerna som jägare, men jag skulle just vilja se huru
du kom att bära dig åt, ifall du stod bakom en af de där furorna
och en blodtörstig mingo bakom den andra och ni båda skulle
kämpa för lifvet med bösshanen uppspänd. Då gäller det att
äga en fast hand, en säker blick och starka nerver. Att skjuta
ett vildt djur är ingen bedrift, men att döda en vilde, det är något,
som man kan ha rättighet att berömma sig af. Den tiden kommer
nog, då det åter vankas blodiga pannor, och då får man se
hvad en man som åtnjuter rykte som duktig jägare kan uträtta
i fält.
— Jag tror säkerligen att jag icke skulle kunna skjuta på
en människa med så säker hand som när jag dödar ett vildt djur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
