Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
låta dem kvarblifva i den farliga ställning, hvari de nu befinna
sig, utan försöka finna något medel att befria dem därifrån.
— Judith, jag önskar ingenting högre än att häruti vara
dig till hjälp, svarade den unge mannen. Har du kanhända
redan tänkt på någon plan som du önskar att vi skulle vara dig
behjälpliga att utföra.
— Jag känner icke något annat medel än mutor. Irokeserna
äro icke otillgängliga för gåfvor.
— Ja, det skulle nog vara mycket bra Judith, men två
dugliga män kunna icke friköpas för en bagatell.
— Vi gifva dem allt hvad vi äga, utbrast Judith. Våra
kläder, våra vapen, vårt krut, allt! Äfven den stora kistan,
hvilken säkerligen innehåller många saker, som äro egnade att
väcka en mingos åtrå.
— Har du nyckeln till den, Judith?
— Ja, jag vet hvar den ligger, men har aldrig ännu begagnat
den, emedan far har förbjudit mig det. Men under nuvarande
omständigheter tyckes det mig som om jag kunde betrakta detta
förbud som upphäfdt.
— Det tror jag också. Skulle kistan verkligen innehålla
några hemligheter, så har det ingen fara, då hvarken jag eller
Chingachgook någonsin skola yppa dem. Hemta därför nyckeln
och öppna kistan.
Judith följde genast uppmaningen.
— Här tyckes vara en hel laddning, sade Hjortdödaren,
i det han kastade en blick i den fyllda kistan, hvars innehåll
var betäckt med ett stycke linneväf. Vi göra bäst i att gå
långsamt och ordentligt tillväga vid uppackningen. Hämta några
stolar, Orm, medan jag tar bort detta väfstycke, så få vi börja
på allvar!
Chingachgook hämtade stolarna, Hjortdödaren bjöd Judith
en af dem, satte sig själf på den andra och tog bort väfstycket.
Det första föremål som upptäcktes, utgjordes af några synnerligt
fina manskostymer. Särskildt föll en skarlakansröd rock
med guldbroderier starkt i ögonen, och då Chingachgook såg den,
kunde han icke tillbakahålla ett utrop af öfverraskning och beundran.
— Detta är onekligen en utormordentligt vacker
klädespersedel, och jag tänker, att det redan kan vara nog, Judith,
sade Hjortdödaren. Sådana färger och en sådan guldglans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
