Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Chingachgook, så skall jag se efter, om ett blekansikte kan handtera ett
sådant där eldvapen.
Hjortdödaren siktade snabbt, och skottet gick i samma
ögonblick af. Men pipan sprang samtidigt, och stycken af
densamma kastades i alla riktningar, en del på kastellet, en del på
»Arken» och åter en tredje del i vattnet. Judith blef så
förskräckt att hon utstötte ett högt ångestrop, blef blek som
ett lik och hela hennes kropp skakade.
— O, den stackars flickan är sårad! utbrast Hjortdödaren,
då han såg Judith i detta tillstånd. Vi måste föra henne till en
stol och göra allt hvad som står i vår makt för hennes vederfående,
Orm!
Judith fördes till en stol, drack litet vatten, kom åter till
sans och brast ut i en hysterisk gråt.
— Lugna dig, Judith, stackars flicka! sade Hjortdödaren
medlidsamt. Du måste finna dig i olyckan; jag hoppas
plågorna snart gå öfver. Men hvar är hon sårad, Orm? Jag kan
icke upptäcka något blod på hennes kläder.
— Jag är ju alls icke sårad, Hjortdödare, sade den unga
flickan till slut. Jag blef endast så förskräckt. Gud vare lof,
att ingen blef skadad!
— Hvad för något, Judith? Det var ju märkvärdigt!
utbrast Hjortdödaren. Jag trodde icke du var så lätt att
skrämma; jag hade trott du ägde större mod.
Judith borttorkade tårarna från sina ögon och kinder, smålog
på nytt och kom sig snart så mycket, att hon själf kunde
skratta åt sin skrämsel.
— Men du, Hjortdödare, frågade hon, är du verkligen
också alldeles oskadd? Det är ju ett riktigt underverk, att du
kom ifrån detta med lifvet.
— Åh, sådana under hända ganska ofta med gamla vapen
som icke varit begagnade på en längre tid, svarade Hjortdödaren
likgiltigt; den första bössan, jag erhöll, spelade mig samma
puts. Men låt oss nu återvända till kistan!
De intogo sina förra platser och fortsatte undersökningen.
Hjortdödaren framdrog några sjöinstrument, hvilka tillbörligen
beundrades, hvarefter han öppnade en liten påse, ur hvilken han
upptog pjeserna till ett schackspel. De voro mycket stora och
särdeles konstnärligt skurna ur elfenben; hvarje särskild pjes
föreställde den figur, efter hvilken den benämndes. Löparna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
