Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blickar från figurerna och till slut strök han åter sakta med handen
öfver en af dem. Hjortdödaren gjorde ej det minsta för att
störa honom och så stodo de båda, han och ynglingen, tysta i
minst tio minuters tid. Det syntes som om vilden ville riktigt
väl inpränta dessa märkliga under i sitt minne, så att han vid sin
återkomst till lägret skulle kunna noga beskrifva dem för stammen.
Till slut störde Hjortdödaren honom dock i hans allvarliga
funderingar, i det han vidrörde hans bara knä, då ynglingen
ändtligen såg upp till honom.
— Hör, sade Hjortdödaren, jag skulle vilja tala några ord
med min unge vän från Kanada. Jag tänker han kan nog ett
ögonblick lyssna till hvad jag har att säga?
— Hvar är det andra blekansiktet? sporde ynglingen i
det de tankar, som förut uteslutande upptagit honom innan han
sett schackpjeserna, ånyo gåfvo sig uttryck.
— Han sofver, eller uppehåller sig åtminstone för tillfället i
sofrummet, svarade Hjortdödaren likgiltigt. Men hur vet min
unge vän att här finnes en till?
— Sett honom. Irokes se långt med sina ögon; ser ut
öfver skyarna.
— Godt! Irokesen må gärna se det. Två blekansikten
äro fångar i ert läger, gosse?
Ynglingen nickade småleende, som om han velat visa sin
glädje öfver de sinas stora duktighet.
— Kan du säga mig, pojke, hvilka beslut som fattats
angående dem?
— Den unge indianen kastade en kort, förvånad blick på
jägaren. Därpå lyftade han sin hand och lät ett af sina fingrar
beskrifva en cirkel rundt hufvudet, en åtbörd, som
Hjortdödaren allt för väl förstod.
— De skola alltså skalperas? sporde han. Hvarför taga de
dem icke med sig till sina wigwams?
— Vägen lång och fullt med blekansikten. Skalp dyr att
sälja — liten skalp — mycket guld.
— Det är en lätt begriplig förklaring. Men, hör på mig!
Den ene af dessa fångar är far till de två unga flickorna här, och
den andre är en deras vän. De önska ingenting hellre, än att
de två männen måtte bli befriade och nu erbjuda de er två
elfenbensdjur, ett för hvarje skalp. Gå nu till er höfding och bringa
sedan hans svar till mig innan solen går ned!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
