Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hurry blef helt förlägen vid detta varma och ifriga angrepp
af den indianska flickan, hvilken dessutom hade en förträfflig
bundsförvandt i hans eget samvete. Han teg, ty han kände att
han gjort sig skyldig till en handling, som satt fläck på hans
manlighet, en fläck, som aldrig skulle kunna utplånas. I stället
för att utbryta i vreda ord, vände han sig från Wah-ta-Wah
och aflägsnade sig med en öfverlägsen min, hvilken skulle
uttrycka, att han fann det under sin värdighet att i en sådan fråga
byta ord med en kvinna.
Emellertid styrde Hutter åter »Arken» midt ut i sjön,
liksom om han instinktmässigt fruktat en blodig gengäld, och
den närmaste tiden förflöt under en tystnad, som ingen tycktes
ha lust att bryta. Wah-ta-Wah hade dragit sig tillbaka till
kajutan, och Chingachgook låg inslumrad i fören af fartyget.
Blott Hutter och Hurry vakade. Den förstnämnde stod vid
rodret, medan den sistnämnde grubblade öfver sin gärning, utan
att vilja erkänna sitt fel, oaktadt han ständigt förnam samvetets
manande röst i sitt inre. Natten var mörk men lugn. Vinden
drog svagt fram, än ifrån det ena och än ifrån det andra
väderstrecket. Hutter styrde mot norr, ända tills dagen började gry.
Då styrde han kosan rakt på kastellet, hvilket han var sinnad
att taga i besittning för dagen, dels för att invänta sina döttrar
och dels för att därifrån återupptaga sina operationer.
Emellertid hade Chingachgook åter vaknat, och Wah-ta-Wah
var redan i rörelse i köket. De voro nu blott en fjärdingsväg
från kastellet, och vinden var så gynnsam att de kunde närma
sig det på en kort stund. I detta ögonblick varsnade de
också midt ute på sjön Judiths kanot, som i mörkret obemärkt
glidit förbi »Arken». Hutter fattade genast kikaren och
riktade den på kanoten för att förvissa sig om, att hans döttrar
också befunno sig i densamma. Ett glädjerop undslapp
honom, då han såg Judith och Hetty, af hvilka den sistnämnda
knäböjde och tycktes bedja så som hennes för länge sedan
hädangångna moder lärt henne.
Då Hutter ämnade lägga ifrån sig kikaren, tog Chingachgook
den ifrån honom och riktade den likgiltigt på kanoten. Det var
första gången i sitt lif, han betjänade sig af ett sådant verktyg,
och Wah-ta-Wah kunde genast af hans »Hugh» sluta, att något
sällsamt måtte ha väckt hans beundran. Chingachgook undertryckte
dock ögonblickligen hvarje vidare uttryck af förvåning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
