Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svarade Hutter ironiskt, i det han följde sin kamrat; du vrålar ju
som ett såradt lejon.
— Kom nu blott hit upp, gamle kamrat, uppmanade ånyo
Hurry. Kom nu, och låt oss öppna dörrar och fönster, så att
frisk luft och ljus åter kunna inkomma i huset! Öppna du
detta fönster, så skall jag göra detsamma med dörren!
Det inträdde nu ett ögonblicks djup tystnad, men därpå
följde ett buller, hvilket ljöd som när en tung kropp faller.
Samtidigt lät Hurry höra en dof ed och strax därpå uppstod en
liflig rörelse i hela byggnaden. Detta fruktansvärda larm, hvilket
äfven för delawaren kom alldeles oväntadt, kunde icke misstydas.
Högljudda rop och vilda skrän, talade tydligt om, att de
båda våghalsarne i kastellet icke voro ensamma där. Hurry
svor och gormade. Det hördes dessutom som om människor
oafbrutet kastades omkull för att dock strax därpå åter resa sig
och på nytt upptaga kampen.
Chingachgook visste icke huru han skulle handla. Han
befann sig i en pinsam förlägenhet. Väl funnos vapen i »Arken»,
enär Hutter och Hurry glömt medtaga sina bössor, men han
såg ingen möjlighet att begagna sig af desamma eller att kunna
öfverbringa dem till deras egare. De stridande voro bokstafligen
instängda som i en bur, och det var ögonskenligen lika
omöjligt att komma in som att komma ut. Hvad skulle Wah-ta-Wah
dessutom göra, om han öfvergaf henne? För att undanrödja
detta hinder, sade han till den unga flickan, att hon skulle
taga den återstående kanoten och ro med den till Hutters döttrar,
men Wah-ta-Wah vägrade på det bestämdaste att göra detta,
och blott genom användande af maktspråk skulle han ha kunnat
förmå henne att lämna »Arken». Då delawaren således icke
såg någon utväg att komma sina kamrater till undsättning,
kapade han trossen, gaf farkosten en kraftig stöt med båtshaken
och befann sig kort därpå ett tjog fot bort från pålarne. Därpå
fattade han de långa, breda årorna och det lyckades honom att
med vindens och årornas hjälp komma litet längre bort, ehuru
afståndet fortfarande var obetydligt.
Då han slutade ro, befann »Arken» sig knappast hundra
fot från landstigningsbryggan i sydlig riktning från denna.
Judith och Hetty, som ännu befunno sig ett långt stycke från
»Arken», märkte nu att något var på färde och slutade sin rodd.
Medan allt detta inträffade, fortsattes den rasande striden i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
