Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvad sätt man bör använda den! I sanning, om icke min
permissionstid vore utgången, skulle jag under fjorton dagars tid
genomströfva skogen, tills jag funnit den stackars fågelns bo,
om också endast för att förkorta ungarnas plågor.
Långsamt lämnade Hjortdödaren »Arken» och begaf sig
ned på bron, där han, sorgbunden och missmodig, slog sig ned
på en stol. Solen hade nu hunnit högt upp på himlen, och
jägaren reste sig därför snart för att begifva sig till indianlägret.
Så fort delawaren fick kunskap om, att Hjortdödaren ämnade
aflägsna sig, lösgjorde han kanoten,och så väl han som Wah-ta-Wah
vidtogo de åtgärder som kunde vara honom till nytta. Allt
skedde under djupaste tystnad, ty alla kände sig så underligt
beklämda, men på samma gång vittnade alla handlingarna om
en så stor kärlek och ett sådant varmt deltagande, att den djärfve
och frimodige Hjortdödaren nästan höll på att få tårar i ögonen.
Då allt var redo, återvände indianen till Hjortdödaren, hos
hvilken Judith och Hetty förut befunno sig.
Hjortdödaren reste sig nu.
— Äfven de bästa vänner måste skiljas, då det så är Guds
vilja, sade han, och äfven jag måste underordna mig denna lag.
Därför nödgas jag nu säga farväl till er alla. Lef väl, Judith!
Chingachgook, gamle vän, lef väl, och du, Wah-ta-Wah och du,
Hetty — lefven alla väl! Nu måste jag lämna er.
— Jag vill dock följa dig, Hjortdödare, sade Hetty.
Vildarne tillfoga mig intet ondt och det skulle ju kunna vara
möjligt, att jag med Guds ord kan beveka dem att icke tortera dig.
— Nå väl, Hetty, gör dig i ordning att stiga i kanoten!
svarade Hjortdödaren. Det skall vara mig kärt, att ännu ett
par timmar få det nöjet att ha dig i sällskap.
Hetty lydde genast hans tillsägelse. Hon hämtade endast
först sin bibel och sedan hon gjort det, steg hon i kanoten.
— Och nu — Gud välsigne er alla! fortsatte Hjortdödaren.
Guds rikaste välsignelse öfver er! Glöm mig icke, ifall vi aldrig
mera skulle återse hvarandra. Gifven mig alla ännu en gång edra
händer, så att jag kan få trycka dem! Så, nu är allt godt och
väl. Och — nu för sista gången — all lycka för er!
Han skyndade ombord i kanoten och stötte denna från
bryggan. Judith och Wah-ta-Wah gräto bittert, men Chingachgook
drog en duk öfver hufvudet och dolde med den sitt
ansikte och den smärta som förvred detsamma, i det han långsamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
