Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindre väl i akt för att upplyfta sitt hufvud och se efter dem, ty
genom att resa sig upp skulle han genast ha utsatt sig för vildarnes
skott. Han lade sig därför åter, så lång han var, på ryggen
ned i båten, slöt ögonen och väntade lugnt och med kristligt
tålamod på utgången af det hela.
Ytterligare tio minuter kunde väl ha förflutit på detta sätt,
då Hjortdödaren tyckte sig förmärka ett svagt buller, liksom om
något skrapade mot båtens botten. Han öppnade genast sina
ögon, väntande att få se en fientlig indian, men han såg något
ännu värre: ett löftak, som hängde midt öfver honom. Han
sprang upp från sin liggande ställning, och hans nästa blick föll
på Rivenoak, som hjälpte till att föra båten intill land.
— Kom, sade huronen, i det han med en lugn, men befallande
blick anmodade sin fånge att begifva sig upp på land;
— min unge vän har nu roat sig så länge på vattnet, att han har
blifvit trött.
— Du har tur med dig, huron, sade Hjortdödaren, i det
han utan motstånd lämnade kanoten och följde sin förare till
samlingsplatsen. Himlen har stått er bi, och jag har åter blifvit
er fånge. Dock måste jag säga dig, att jag lika väl förstår
att begagna mig af tillfället då jag möjligen kan återvinna min
frihet, som jag förstår att hålla mitt ord, då du och din stams
öfriga höfdingar beviljat mig tillfälligt orlof.
— Min broder är en älg, svarade Rivenoak. Hans långa
ben ha vållat mina krigare stort besvär. Han är dock ingen
fisk och kan ej finna väg i vattnet.
— Du kan nog skämta, rödskinn, nu, då ödet ånyo gifvit
mig i dina händer. Men, det gör detsamma. Behandla mig nu
som du vill!
— Min broder har sprungit långt, sade Rivenoak, i det han
smålog på ett sätt som röjde de fredligaste afsikter. Min broder
har sett skogarna och vattnet. Hvar befinner han sig bäst?
Har han måhända sett nog för att lyssna till förnuftets röst och
byta om åsikt?
— Hvad menar du, huron? frågade Hjortdödaren. Du har
något på hjärtat, det är klart, och ju förr du uttalar det, ju förr
skall du erhålla mitt svar.
— Det är tydligt taladt. Ja, i min broder blekansiktets
tal finnas inga krokiga stigar, fastän han är en räf, då det gäller
att löpa. Jag vill tala till honom, och han må då hålla sina öron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
