- Project Runeberg -  Hjortdödaren /
192

(1912) [MARC] Author: James Fenimore Cooper
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lidanden icke skulle vara slutade med denna tortyr, utan att
äfven dess flammor skulle användas för att öka hans plågor.
Några af de äldre krigarne höllo just på med att låta fingrarne
glida öfver sina tomahawker för att pröfva om dessa befunno sig i
fullgodt skick. Till och med knifvarne tycktes sitta tämligen
lösa i sina slidor, liksom om de otåligt väntat att den blodiga
handlingen snart skulle begynna.

— Hjortdödare, tog Rivenoak slutligen lugnt och allvarligt
till orda, värdigt som det höfdes en indiansk krigare och
höfding, tiden är nu inne, att mina krigares åsikt blir känd för dig.
Mina män önska återvända till sin hemort och återtaga sina
fredliga värf. Det kommer att råda endast jubel i hvarje hydda, när
de hemmavarande höra våra rop från skogen. Men sorg skall
följa glädjen, när de tydligt förstått våra rop. Endast ett
skalprop skall ljuda, endast ett — bäfverns. Hans päls är i våra
händer, och Hjortdödaren får nu själf afgöra, om vi skola hafva
ännu en. Två af våra hyddor äro tomma; det kräfves en skalp
— lefvande eller död — för en hvar af dem.

— Nå väl, så tag den död, huron, svarade fången med
bestämdhet, ehuru utan allt skryt. Jag tror, att min sista timme
är kommen och jag nödgas naturligtvis finna mig i mitt öde.
Viljen I icke låta bli att tortera mig, så skall jag göra mitt bästa
uti att bära plågorna som en man, ehuru jag ännu icke kan säga,
om jag förmår uthärda desamma, ty det lär ingen människa veta,
som ej pröfvat på saken.

— Ha, blekansiktet börjar sloka med öronen, ropade en
ung indian, som ännu ej lärt sig hålla tand för tunga och till följd
däraf erhållit namnet »Röde korpen» — han är ingen krigare.
Nu grymtar han redan som ett svin, och när huronkvinnorna
komma med sina tortyrinstrument, skall han gnälla som en
rädd panterunge.

— Prata du bara, unge man! sade Hjortdödaren, tala så
godt du förmår. Du kan i alla händelser därmed hvarken göra
elden hetare, bössorna säkrare eller knifvarne skarpare.

Den röde korpen ämnade svara, men Rivenoak förbjöd
honom allt onödigt sladder och befallde några unga krigare att
binda fången. Detta skedde dock icke af fruktan för, att han
skulle tänka på flykt, ty en sådan var omöjlig, utan endast i den
afsikten att låta honom så djupt som möjligt känna sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:23:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjortdodar/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free