Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högstämdt. Så länge jag är hos dig, skola de ej göra dig något ondt,
så vidt jag kan hindra det, och dessutom ...
— Och dessutom? Judith, hvarför säger du icke rent ut
hvad du menar?
— Nej, jag vågar icke säga det; man kan lyssna på oss,
svarade den unga flickan hastigt och, i det hon gick förbi
Hjortdödaren, tillfogade hon sakta: En half timme kan förändra
mycket. Alla dina vänner äro i rörelse. Försök blott att vinna tid!
Hjortdödaren besvarade dessa uppmuntrande ord allenast
med en vänlig och tacksam blick. Därpå vände han sig åter
mot sina fiender, beredd att möta plågorna.
Emellertid hade stammens äldre höfdingar hållit rådplägning
och fattat sitt beslut. Rivenoak var uppbragt öfver Judiths
list och var icke längre sinnad att rädda den unge mannen eller
uppskjuta tortyren. Då hans blick åter hvilade på fången,
hade hans ansikte växlat uttryck och det fanns icke en glimt af
medlidande att upptäcka däri. Han vinkade med handen och
stammens unge män fortsatte strax förberedelserna till det
hemska uppträde, som skulle komma. De lade torr ved kring det
träd, vid hvilket Hjortdödaren varit bunden. De hämtade
stickor, som skulle borras in i hans nakna kropp och antändas samt
gjorde ånyo bastrepen redo till hans fastbindande vid trädet.
Allt detta verkställdes under djup tystnad. Judith iakttog
emellertid hvarje deras rörelse med andlös spänning, under
det att Hjortdödaren själf stod så lugn till det yttre, som om alla
dessa förberedelser ej anginge honom. Först då krigarne stego
fram för att binda honom, såg han på Judith, som om han ville
fråga henne, om motstånd eller foglighet nu vore att tillråda.
Judith lugnade honom med en blick och strax därpå var
Hjortdödaren åter fastbunden vid trädet, hjälplöst utsatt för hvarje
skymf och misshandling. Vedstapeln antändes och med spänd
förväntan motsågo alla närvarande slutet på det förskräckliga
skådespelet.
Det var emellertid icke huronernas afsikt att låta sin fånge
omkomma i lågorna. De ville endast sätta hans själsstyrka på
det hårdaste prof den förmådde uthärda utan att duka under.
Innan de dräpte honom och togo hans skalp, önskade de bryta
hans mod och förnedra honom till en jämrande och klagande
stackare. Därför skulle i början veden och det torra riset
uppstaplas på passande afstånd från trädet, men man hade icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
