Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att uppoffra sig för sin hustru och för kvinnan att hafva
omak och arbete för man och barn.
Biskop Brask beskärmade sig i bref till konungen
öf-ver denna offentliga skandal, men fick just icke något
medhåll. Konungen menar, att Olaus Petri var man för att
själf kunna försvara sitt handlingssätt.
Men icke blott såsom predikant verkade han för
evan-gelii sak i hufvudstaden. I och med året 1526 framträder
en annan sida af hans reformatoriska verksamhet,
verksamheten såsom skriftställare. Viktigast är öfversättningen
af nya testamentet på svenska.
Vid ett möte i Stockholm mellan konungen och
ärkebiskopen utfor Gustaf i skarpa klagomål mot
prästerskapets okunnighet och tvingad^ honom att utfärda ett påbud
till de andra biskoparne i riket om verkställandet af en
svensk öfversättning af nya testamentet. Arbetet skulle
fördelas på domkapitlen och några lärda män i rikets
kloster. På ett sammanträde i Upsala i september samma år skulle
de, hvar och en, göra skäl för sin tolkning. Vid tiden för
detta möte var emellertid ärkebiskopen i Tyskland, och hela
verket afstannade. Orsaken var naturligtvis bristande
intresse för saken. Emellertid beslöt Olaus Petri, samtidigt
med det att katolska kyrkan afstod från äran att verkställa
bibelöfversättningen, att med tillhjälp af sina vänner
åter-gifva den heliga skrift i dess egen anda. Början gjordes
med nya testamentet. I februari 1526 utlofvades dess snara
publicerande, den 15 augusti samma år var “Thet ny ia
Testa-mentit på Swensko“ färdigtryckt. Intet namn står på
titelbladet, men företalet är antagligen af Olaus Petri och vittnar
på samma gång om blygsamhet och frisinne. Han hoppas, att
för närvarande föreliggande tolkning, om också icke den bästa,
var sådan, att man henne bruka kunde. Och han förklarar sig
ingalunda tycka illa vara, ifall någon i ett eller annat stycke
skulle finna på någon bättre mening, blott att man förfore med
en viss försiktighet och icke vore för hastig i sina
bätt-ringsförsök. — Till grund för öfversättningen låg Luthers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
