Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som därför är nog förmäten att yrka, det själfva kung
Gustaf borde bemöda sig om mildhet, rättvisa oclv
billighet, undfly girighet, svordom och andra odygder.
I ett bref till ärkebiskop Lars den 24 april 1539 klagar
konungen med tydlig anspelning på Olaus: “Under några
år hafva vi här i Stockholm mycket antastats från
predikstolen och, ehuru med förtäckta ord, ropas där blott mot
tyranner, omildt herrskap m. m. Kristus och sankt Påfvel
hafva lärt att predika lydnad och hörsamhet, hvilket dock
minst varit hördt eller höres, utan fast snarare predikas
allmogen till ohörsamhet, såsom det nu uti det sista präntet
’Om eder’ klarligen uttryckes.“ Med sista präntet syftar
konungen på en predikan af Olaus Petri, tryckt 1539 under
titel “Emot de grufliga eder och Guds försmädelse, som nu
allmänneligen brukas“. Ofverheten säges där icke vara utan
skuld till sådan sed. “Henne bör ju på ämbetets vägnar,
ja, vid en evig fördömelse till görandes, göra där något
•till, så mycket möjligt kan vara, och icke lära då hvar
man, höga och låga, unga och gamla försmäda sin Gud
och skapare fast utan allt straff, lika som det vore intet
illa gjordt. Och måste ofverheten själf lägga sådana eder
utaf, annars varder hon i denna sak föga skaffande. “Men“,
säger predikanten, “de som det mest skulle straffa, bruka
det mest; ty är här ock foga förbättring, ja, förvärring och
icke förbättring förmodandes“. Ehuru många af de
klagomål, som i brefvet framställas, kunna skrifvas på räkningen
af misstänksamheten hos ett despotiskt lynne, som vädrar
anfall och försåt äfven där sådant icke står att upptäcka, så
fanns dock tillräcklig orsak för konungen att vredgas på
den frimodige predikanten.
Af det nyss anförda brefvet till ärkebiskop Lars
framgår äfven, att denne fort någon klagan öfver de stora
indragningarna af kyrkogods, hvilka vållade brist för de
kyrkliga beliofven. Vi kunna tryggt antaga, att han i denna
klagan understöddes af Olaus. Brödernas uppfattning af
indragningsfrågan är klart tecknad i den förklaring, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
