Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ömma bekännelsen balles af
blygsamheten tillbaka på lapparna, och
Här flog
en rodnad ofver jungfruns kinder
och meningen som ej (ick slut
uti en halfsuck taltes ut. —-
Kärlekens allmakt verkar allt starkare på de
begge unga; snart firo de icke mera än ett lif,
en sjal;
Och näktergalen’ slår i skogen,
och månen står bak skyn och’lyss;’
och med cn lång, en evig kyss,
som lifvet varm, som grafveu trogen
upplöstes deras själar i
en enda salig harmoni.
De kysstes som, när offret brinner,
två flammor kyssas; de bli en,
som strålar med ett högre sken
och närmare mot himlen hinner.
För dem var icke verlden till
och tiden i sin flygt stod still.
Ty hvarje stund i dödligheten
af tiden mäts och har sin* gräns,
men dödens kyss och kärlekens,
dc äro barn af evigheten.
De lycklige! Om jorden all
gått opp i rök, ej de sett flamman,
och fästet kunde störtat samman,
de hadc icke hört dess fall.
Som Söderns Genius och Nordens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
