- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
7

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Främst Nylands dragoner på små, raggiga hästar.
Så Björneborgs regemente samt bataljoner af
Österbottens och Tavastehus regementen.

Det var öfverste Adlercreutz’ kolonn, på marsch från
Tammerfors mot Uleåborg, nu kommen till trakten af
Brahestad.

— Fem präktiga bataljoner!... Fem bataljoner...
Två tusen fem hundra goda soldater! brummade
majoren. —- Och ständigt marsch bakåt. Ständigt norrut
. .. baklänges. Pfui!. . .

Han blängde ilsket på sin bataljon, spottade och
slog med ridkäppen mot stöfvelskaftet både för att ge
utlopp åt sin barm och för att få lif i benet, som
domnat i kölden.

Så tog han fram en kort pipa ur pälsfickan, tände
den och började bolma, så röken stod som en liten sky
ur skägget.

Det bistra uttrycket i det väderbitna anletet slätades
ut, och det kom ett visst godmodigt lugn öfver majorens
fysiognomi.

Men plötsligt blänkte det till i de grå ögonen, pipan
röcks ur munnen, och han röt på bredaste landsmål:

— Hva’ ä’ det för en attan djäfvel, som inte kan
hålla takten utan trampar kamraten på hälarne?. ..
Jaså, Dufva ä’ framme igen ... Ge den tusan en
kolf-stöt i ändan, så han går rätt!

Från leden hördes ett dämpadt skratt och soldaten
vid Björneborgs regementes rusthållsbataljons tredje
kompani, Sven Dufva, som gick där storväxt, axelbred, grof,
tagande ut stegen en half gång till så långa som de
andra, fick sig mycket riktigt en kolfstöt där bak, så
han drog in ändan och rätade på sin tunga kropp.

Dufva vände sitt runda barnansikte bakåt och gaf
kamraten en förebrående blick.

Den som gjorde honom vänskapstjänsten var Heikki,
en liten, knotig, svartmuskig finnpojke, hvilken med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free