Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slagarepojke med pinnarna på trumskinnet, färdig att
vid första tecken slå hvirfvel.
— Hvem är han, som sitter på stubben med
ryggen åt oss? frågade Palmqvist.
— Majoren, svarade Andreas.
— Och den där storväxte mannen, som står
bredvid honom?
— Kapten Dunder, kapten för det här kompaniet.
— Jaså . ..
Och Palmqvist riktade sina blickar på de två
männen.
Majoren fäste han sig mindre vid. Den fann han
mest likna en gammal skomakare. Men så mycket mera
iakttog han kaptenen.
Sällan tyckte han sig ha sett en grannare karl.
Kapten Magnus Dunder var en blond jätte på några
och trettio år med ljusbruna, yfviga mustascher,
spelande ögon och ljuslett hy. Allt hos honom var ljust,
öppet, ärligt.
Där han stod i snön, bredbent, med den börjande
magen något utskjutande, axelbred, lugn, säker och med
ett muntert leende öfver sina röda läppar liknade han
en viking.
Skrifvaren hade verkligen rätt. Bredvid denna
manliga skönhet tedde sig majoren som en gammal
skomakare.
— Och hvem är det där? frågade Palmqvist vidare
och pekade mot en liten spenslig löjtnant, som stod
bakom jägarkedjan ett stycke därifrån i stram hållning
med sabeln under armen.
— Löjtnant Elgstjerna, svarade Andreas.
— Jaså, han är . . . löjtnant.
— Ja, hvarför skulle han inte vara det?
— Han ser mig så liten och späd ut.
— Ja, liten är han och spinkig — bland soldaterna
går han för resten under namnet »löjtnant Spinkelin»
— men akta dig för den, du! Morsk är han som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
