Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, ja, mitt barn! Gud är god och ska väl
bevara landet.
Nu vändes deras uppmärksamhet åter mot
vägkröken i skogsbrynet. Täten af den första brigaden syntes.
Först Åbo läns regemente, tre bataljoner. I de
främsta rotarne gick fanbäraren med regementsfanan
hoprullad på stången. Sergeanten skulle velat se Åbo
läns regementes fana, den vackraste i finska armén:
tegelröd med ett guldgult lejon. Det fanns ingen
anledning att veckla ut den nu på ett harmfullt och onödigt
återtåg. Men det kom tider, och icke långt därefter, då
Åbo läns regementes fana fladdrade fri framför segrande
trupper.
Efter åbolänningarne följde en bataljon af Nylands
regemente, två kompanier af Nylands jägarbataljon, två
skvadroner Nylands dragoner samt artilleriet, åtta pjäser.
Solen hade sjunkit och strimman öfver hafvet lyste
röd som blod. Det mörknade öfver skogen och snöfälten.
Sergeanten tog lill-Greta vid handen och gick in i
stugan. Johan följde.
Där inne värmde han upp litet gröt åt sig och
barnen. Sedan fingo de lägga sig, påklädda.
— Ska jag inte ta af mig? frågade Greta, storligen
förvånad öfver att hon icke som vanligt skulle sofva
afklädd i sin lilla säng.
— Nej, lägg dig nu och sof, barnet mitt.
Och sergeanten bredde täcket öfver henne sådan
hon var.
Snart hade Greta och Johan somnat. Men
sergeanten vågade icke sofva.
Hvarje ögonblick väntade han påhälsning af ryska
arméns förtrupper, Kulneffs kosacker.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
