Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Niklason strök sig ett tag öfver sin lockiga peruk,
stack tummen i bröstuppslaget och deklamerade:
»Flickorna i Brahestad
äro tusenskönor,
bleka, blyga, täcka, små,
annars såsom hönor;
kacklar en, så kacklar två,
kackla allihopa;
skrattar en, så skratta två,
skratta allihopa.»
— Det var ju en ganska lustigt hopkommen vers,
menade Elgstjerna, som satt och petade i den salta
laxen. Den har hara det felet, att den inte handlar om
llickorna i Brahestad.
— Inte handlar om Brahestad?
— Nej, Chormus var informator i Jakobsstad, och
det var om dess skönheter, han skref dikten.
Niklason tittade på Elgstjerna litet förbluffad.
— Jaså, sade han. Ja, kanske har du rätt. Det
gör i alla fall detsamma. Småstadshöns äro sig lika
öfverallt, antingen de bo i Jakobsstad, Brahestad, Bostock
eller Motala-
Niklason var född i en småstad. Det var kanske
därför, han fann ett sådant behag i dikten.
Den fjärde i laget, löjtnant Kihlström på
tavast-länningarne, hade redan slutat sin måltid och tändt
pipan. Han såg trött och medtagen ut. Men så var han
den af kamraterna, som stått värst i elden alltsedan
tidigt på morgonen. En kula hade snuddat vid
tinningen och rispat upp köttet, hvarför han har en bindel
om hufvudet.
Under det de andra ännu åto, satte han sig
bekvämt i soffhörnet, och medan röken steg från pipan och
smekte hans trötta nerver, tänkte han tillbaka på
morgonens och förmiddagens händelser.
Han erinrade sig truppernas ställning föregående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
