Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— I Dalsland, långt bort i ödebygden. Jag är född
på ett ställe i närheten, och då jag för en tio år sedan
var hemma som ung löjtnant, besökte jag ofta
öfver-sten på hans gård Önne. Det går många historier om
Döbeln som landtbrukare. Han ansågs som en mycket
skicklig och driftig jordbrukare men rätt originell.
— Ja, det kan jag tänka mig.
— Många nya rön gjorde han. Så var han den
förste som införskref tröskmaskiner och införde
koppympning i trakten. Med egen hand koppade han sin
son och böndernas ungar. Och på samma gång han
gjorde sitt kaptensboställe till en mönstergård och lärde
bönderna att rätt bruka jorden, var han också deras
doktor, botade benbrott och huggsår och såg till sjuka.
Och när de hade någon inlaga till tinget, kommo de
till honom. Och han — den förre juristen — skref
inlagor, så domarne baxnade, och han hjälpte de fattiga
bönderna till deras rätt.
— Det är som kapten sa: en satans karl! mumlade
majoren.
— Men hvad bönderna aldrig kunde lära sig
begripa, var hans stora oegennytta. Fastän han själf ofta
hade det ganska smått, tog han aldrig emot några
skänker för sina tjänster. Allt som de i erkänsla kommo
till honom med: smågrisar, kalfvar, ostar, skulle betalas.
Men en gång lurade de honom.
— Hvaba! Lurade de honom?
— Ja. Döbeln hade åt en bonddräng — Flygarn
kallad — i en krånglig arfstvist vunnit en hel gård i
stället för en fjärdedels, som drängen på sin höjd trodde
sig ha rätt till. Det var för resten denne dräng, som
på domarens förvånade fråga hvem som skrifvit
inlagan, helt frankt svarade: »Åh, det har jag själf i min
enfaldighet gjort, nådig lagman.» »Nu ljuger du; klippsk
är du, men här blir du efter.» Och domaren, som känt
igen Döbelns stil, yttrade sedan till denne: »Mycket har
jag sett, men aldrig har jag väl sett någonting bättre i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
