- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
111

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Öfver snöfälten norrut fingo de nu, sedan de
passerat Hirvaskaari by, sikte på den tillfrusna
Siikajokiälfven med de skogklädda höjderna på norra stranden.

Anblicken erinrade kapten Dunder om den djupt
inskurna hafsviken vid Vasa. Han såg sitt trefna hem
vid stranden, omgifvet af en liten trädgård, med det
isbelagda hafvet utanför. Klockan var tolf. Hvad gjorde
Ann-Sofi nu? Säkerligen satt hon och syster Klara i
salen. Kanske stickade de på strumporna, som de
lofvat honom. Och på golfmattan satt lilla tusserultan,
Annikan, med sina dockor och leksaker, medan Stina i
köket skramlade med kastrullerna. I backen utanför
fönstret pröfvade Kalle skidorna, som han fått till jul.
Och Ann-Sofi, hans kära hustru, hans vän och glädje,
lät strumpan falla ned i knät och såg ut öfver viken,
öfver skogarne och snöfälten långt bort mot norr, där
en storväxt kapten gick stampande i snön bredvid sitt
kompani . . .

Det kom ett bittert uttryck öfver kapten Dunders
öppna drag och blicken mörknade.

När skulle han få återse de sina? När skulle
marschen gå mot söder, mot hemmet? Nu var man
hunnen ända upp till Siikajoki, icke långt från Uleåborg
och gränsen. Se där syntes kyrkan på höjden och
älfven nedanför.

Kolonnen hade nu nått ut ur skogen och marschen
gick öfver en öppen dalsänka, som utgjordes af
Siikajokiälfvens forna flodbädd.

Plötsligt kom en officer framsprängande mot major
Fihlén. Det var brigadadjutanten, löjtnan Ramsay.

— Order från chefen: Bataljonen gör halt och intar
stridsställning i skogsbrynet på andra sidan dalsänkan!

Major Fihlén vände sig mot kapten Dunder och
plirade:

— Nu börjas det!

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free