Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de hvita molnen bakom kyrkan, som gåfvo lif och
karaktär åt det ödsliga landskapet.
— Jag är hungrig som en varg. Hva’ tusan få vi
inte börja för! hviskade generalmajor Aminoff till en af
stabsofficerarne.
Alltjämt snurrade tummarne på ryggen. Ändtligen
vände sig excellensen om och bjöd med en älskvärd
gest herrarne att sitta ned.
Soppan befanns utmärkt — litet mera peppar
kanske, men det var lätt afhjälpt. Forellerna voro,
underbart nog, tillräckligt kokta. Som hans excellens’ egen
kock lagat den fransyska såsen, var denna utan
anmärkning.
— Och hvad har lilla vännen till efterrätt? frågade
den kakälskande fältmarskalken unga frun, som
serverade.
— Munkar.
— Äpplemunkar kanske? Delikat!
Unga frun försvann och kom tillbaka med ett fat
brännheta, gulgräddade munkar.
Excellensen satte servetten till rätta och sög på
tungan.
— Delikat! Mon compliment, madame!
Men . . .just som hans excellens varligt lade en skönt
doftande äpplemunk på tallriken, inträdde hastigt en
officer:
— Fientligt rytteri i älfmynningen. Synes ämna
attack mot stranden.
Alla rusade upp och till fönstren.
Borta på isen, där älfven vidgade sig mot hafvet,
syntes en lång linie af ryttare. Genom kikarne kunde
iakttagas, att de utgjordes af både kosacker och husarer.
Spetsen hade redan formerats till skvadroner, som
galopperade mot stranden i riktning mot Pietula gård.
Alla middagsgästerna hlefvo med ett tag stopp mätta.
Ingen tanke på äpplemunkar, lilla kaffekoppen efteråt
och den sköna cigarren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
