Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svarta gap i en skogsglänta flydde jägare och kosack
tjutande och rädda. Jussi älskade sin kanon. Den var
för honom som ett trofast djur. Han smekte den,
putsade och ryktade den och gjorde gapet rent och blankt.
Och för hvarje gång han skött om den, tyckte han, att
den brummade med allt vackrare röst. Det var som
den velat visa sin tacksamhet. Det var som den frustat
af belåtenhet.
Nu stod Jussi vid sin kanon. De voro fyra
stycken, fyra svarta sexpundiga bestar, hvar och en
uppvaktad af sin tjänarflock. Bredvid sitt batteri höll
be-fälhafvaren, den lille svartmuskige löjtnant Hesselius, på
sin hvita häst, ledande, öfvervakande striden.
I början hade Jussi liksom de andra karlarne varit
nog så rädd och orolig, och för hvarje gång manskapet
såg en granat komma flygande, hukade de sig
instinktmässigt ned.
Jussi till och med blundade, och i det ögonblicket
var han icke mera värd att tjäna vid artilleriet än en
blind kattunge. Först då krevaden dånade i hans öron,
tittade han upp. Granaten slog ned ett godt stycke
bakom batteriet. Det lugnade honom.
Men när nästa kom, var det åter att kröka rygg.
— Tror ni, att ni hälsa på era husbönder, eftersom
ni buga så artigt. Inga bugningar för fienden! Jag ser,
hur de ryska officerarne där borta stå och gapskratta
åt er, utbrast Hesselius, som satt där kapprak på hästen
med kikaren för ögat.
Det hjälpte. Finnpojkarne skämdes och snart skötte
de sin syssla utan att låta störa sig.
Nu riktade ryssarne bättre. Gång på gång slog en
granat ned i batteriet och stänkte kring skärfvor som
när en sten kastas i en gyttjepöl. Där föll en karl,
där en. Det röda_ blodet lyste i snön. Kvidande och
jämrande buros de sårade bort. Det var icke tid att
tänka på smärta och död. Nya skott. Viskan i röret.
Projektil och krutpåse in. Luntan till fänghålet. Pang!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
