- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
161

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rarne... officerarne? Voro de intresserade af teater?
Voro de stiliga, chevalereska?

— Mja!...

Och Niklason svarade så godt honom lysste på
denna hvirfvelvind af frågor.

Väl en halftimme sntto de och pratade på
klippudden, medan solen brände het och fågelkvittret sissade
i tallarne. Slupar från fästningen och skärgårdsskutor
seglade in mot staden. Från kyrkan på Vargö kunde
de höra klockan slå två.

Mademoiselle Lisette reste sig.

— Nej, nu måste jag fara tillbaka.

— Redan?

— Tror monsieur jag tänker vara här hela dagen?
Vi ha nu setat och pratat i öfver en timma.

— En timme! Icke möjligt. Tio minuter kanske.

Hur är det, Niklason? Har mademoiselles svarta

ögon kommit dig alt glömma tiden?

— Nej, nu vill jag fara tillbaka. Jag är hungrig,
afgjorde mademoiselle Lisette.

Han föreslog henne att segla i sin båt. Snipan
kunde de tagå på släp. Flickan fann anordningen
förträfflig.

Och så begaf det sig, att löjtnanten och den unga
fransyskan denna solvarma augustidag kommo seglande
tillsammans och lade till vid kajen, just då stadens
mammor med sina döttrar togo sin sedvanliga
middagspromenad på stranden. Niklason och skådespelerskan i
samma båt kommande från — de hade nog sett det —
en enslig holme utanför kusten, Gud sig forbarme!...

Samma kväll och alla aftnar därefter satt Niklason
nederst på parketten, och på scenen gick mademoiselle
Lisette skälmsk, svartlockig, kokett och nopsig och
slängde med ögonen och spelade ingenue.

Och stadens mammor förfasade sig.

Det hade varit litet klent med kafferepens
samtalsämnen på sista tiden. Man kunde ju icke i evighet

Under sönderskjutna fanor.

11

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free