Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade fäst sig vid den unga fransyskan. Hon
var glad, naturlig, kvick, och hon var ganska täck. Hon
var som en kattunge, lekfull och lysten, men en
kattunge med rätt hvassa klor under de mjuka tassarne
och med något lömskt i blicken och öfver den smidiga
figuren. Klok på henne hlef han aldrig, men hon var
munter och fri och hon eggade honom.
Och hvarje kväll satt Niklason nederst på parketten,
medan mademoiselle Lisette gick där uppe på tiljorna,
nopsig och skälmsk, och spelade ingenue.
En afton såg’ han några platser från sig en ung
kosackofficer, nykommen till staden.
Midt i en hjärterörande monolog började
mademoiselle Lisette stamma och stirrade på ryssen.
Hade hon glömt rollen? Efter några ögonblick
fortsatte hon, entonigt, liksom sinnesfrånvarande. Spelet
gick ovanligt dåligt den kvällen, och mademoiselle
Lisette var sämst.
Efter spektaklet frågade Niklason henne om
kosack-officeren.
— En bekant från Paris.
— Jaså. En bekant från Paris. Bryr du dig nu något
om honom?
— Visst icke Nu är det endast du... du... du!
Och han trodde henne.
Dagen därpå infann hon sig icke på mötesplatsen.
— Hvarför kom du icke?
— Hade en sådan skräckelig migrän, mon ami.
Var sjuk, sjuk ...
Och han trodde henne.
Åter mankerade hon.
— Fortfarande migrän?
— Ja, ja, mon ami.
Nu började han spionera.
Han tog reda på hvad den främmande officeren
hette: Kusoffski, löjtnant vid lifkosackregementet, samt
hvar han bodde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
