- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
170

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gar samt en skvadron Nylands dragoner, tillsammans
150 infanterister och 30 ryttare. Det var två mil från
Lumijoki till Revolaks. Man hade god tid på sig.

Adlercreutz, som i egen person ville utföra
angreppet, kom lådande, åtföljd af sina adjutanter samt sin
bror, ryttmästaren.

Han kastade en mönstrande blick på skaran och
marschen begynte.

Fram mot midnatt nåddes Hirvasniemi. Där hölls
första rasten.

Natten var mörk med mulen himmel och ljum,
fuktig luft, några grader öfver noll. Soldaterna sträckte
näsorna i vädret likt nosande hundar och tyckte sig
liksom känna en aning om våren.

Det var skönt att få slå sig ned i kramdrifvorna
och mumsa på rågkakor, fläsksvålar, pannkaksläggar,
sillstjärtar och allt godt som det goda kvarteret i
Lumijoki gifvit, och sedan stoppa in den svartstarka
tobaksbussen, så käften stod som en puta. Sedan kunde man
gladeligen med fylld mage och godt humör gå fienden
inpå lifvet, var man också endast två kompanier mot
en hel brigad.

Vid half tretiden närmade man sig Revolaks by. Det
var rent otäckt, hvad det var mörkt. Man kunde ju
icke se tio steg framför sig. Ännu behöfde man dock
icke befara att stöta på fiendens förposter.

Kompanierna marscherade på kolonn. Adlercreutz
med adjutanter samt skvadronen höllo täten.

Då hördes plötsligt ett rop och strax därpå några
skott. Stönanden och halfkväfd jämmer i kolonnen.
Flere man hade blifvit träffade.

Soldaterna ryckte till, stannade, stockning uppstod.

— Från hvilket håll var det? Hvar ä’ di? Få vi
inte skjuta?

Mummel och oro i leden.

Ingenting kunde man se. Mörkret stod som en svart

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free