Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utan ett ord fyllde han sitt punschglas till brädden
och tömde det.
Så lutade han sig matt tillbaka på stolen. Ögonen
voro slutna, bröstet arbetade. Han tuggade.
Någon ropade:
— Kaptenen svimmar!
Det blef en uppståndelse. Många reste sig från
bordet.
— Hvad! . . . Hvad är det? . . . Svimmar någon?
Man kunde icke förstå hvad som var på färde.
— Kapten von Konow håller på att svimma . . .
som en mamsell! . . .
Konow reste sig, blek, med gnistrande ögon.
— Din fördömda cigarr, hväste han åt major
Fihlén och slängde den nästan utrökta cigarren i golfvet.
Så vacklade han ut ur salen.
Döbeln kom fram. Minen var bister.
— Hvad har händt?
— Ingenting annat än att kapten von Konow
försökt sig på att röka, men det tålde han visst inte vid,
svarade major Fihlén.
— Hvarför skulle ni narra honom, brummade
Döbeln leende.
Från förstubron hördes några egendomligt bullrande
ljud. Kapten von Konow hade fått nog af tobaken.
I detsamma öppnades dörren och en ung löjtnant
kom in. Han vände sig till Döbeln:
— Några af de ryska fångarne ha lyckats fly.
— Huru!
Åter syntes blänket i Döbelns ögon.
— Är det så polisbevakningen skötes?
— Några af fångarne ha flytt, upprepade löjtnanten.
Döbeln skyndade ut och med honom följde flere
officerare.
Men alla kunde ju icke ge sig ut att springa fatt
några förlupna krigsfångar. Att taga dem var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
