Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid / 222 (1908) Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

KAP. XVII.

Skuggan.

Nere vid Lottas stånd var också gästabud. Lotta
hade provianterat. Där fanns allt som kunde fresta en
svulten mage: strömmingar och korfvar, ostar, paltar,
läggakakor. Och i klungor trängdes soldaterna utanför
ståndet och tillhandlade sig af hennes godsaker.

På en trossläde i närheten sutto korpral Olagus och
Matts kusk, nu återförsonade, och drucko kaffehalfva,
dock under strängt öfvervakande af Lotta, när hon då
och då gjorde sin rund med kaffepannan i handen.
Och på en kista i skygd bakom ståndet satt Meri i
Heikkis knä, och de fröjdade sig åt det ljufliga kaffet,
som de drucko ur samma mugg, och åt glädjen att
vara hos hvarandra och åt stjärnorna, som började
tändas på den vårblå himmelen.

Då hördes ett anskri:

— Ryssarne ha flytt!

Och korfvar, paltar, strömmingar och läggakakor
stoppades i fickorna. Soldaterna störtade upp.

— När? . . . Hvar? . . . Hur många? . . .

— De stucko ned en post och gnodde i väg.

— Hvilka?

— Fångarne från Gertula gård, den där korpral
Petrowitsch, Jeroschka och Iwan och några till.

Iwan!

Heikki hörde namnet.

Med en duns satte han ned Meri på kistlocket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>