Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfverste GutofTski såg upp. Han hade icke gifvit
order om någon patrullering. Ryttare? Han måste se.
Han gick fram till kaptenen. Mademoiselle Lisette
gled bort mot löjtnanternas bord.
Adjutanten reste sig.
— Lisette ... om en timme ... i korridoren ... så
följas vi åt.
Mademoiselle Lisette nickade.
Han kastade en förstulen blick på öfverstens och
kaptenens ryggar borta vid fönstret. Så böjde han sig
hastigt ned och kysste hennes hand. Och
mademoiselle lät ett ögonblick sin fina hand glida öfver
löjtnantens lockar. Hon nickade ännu en gång och lämnade
rummet.
Men den natten skulle adjutanten få bli utan
sällskap.
— Ser ni dem icke? Där borta ... bredvid udden,
sade kapten von Schoultz och pekade utåt viken.
Öfverste GutofTski ansträngde sina ögon. Jo, nu
såg han. En rytteripatrull... på omkring tjugu man.
Hans eget folk var det ej. Kanske några från
fästningen?
Långt ute på isen sprängde en grupp ryttare in mot
den sofvande staden. Deras skuggor syntes skarpt i
månskenet mot den hvita snön. Nu glimmade vapnen
... pikar!
Öfverste GutofTski blef hlek och nästan nykter. Han
vände sig mot kaptenen. Båda stirrade på hvarandra.
— Kosacker! stammade GutofTski.
Kapten von Schoultz nickade kärft.
— Kosacker!
De tre löjtnanterna skyndade till fönstret.
I detsamma hördes trampet af galopperande hästar
bort ifrån gatan och strax därpå sprängde en förtrupp
på tio kosacker fram på torget.
Öfverste GutofTski bleT likblek. Han stirrade ömsom
på kapten von Schoultz, ömsom på sin adjutant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
