- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
247

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det gick lili och med så långt, att en underofficer
uppmanade soldaterna till förräderi. Jag lät häkta och
skjuta karlen och ryckte upp gossarne.

Så kom den nye kommendanten, major Gripenberg.

— Ja, hur gick egentligen kapitulationen till?
Hvar-på berodde den? inföll löjtnant Vreit.

— Berodde!... Om en människa blir rädd och
mister omdöme och lugn, kan hon ju nästan drifvas
till livad som helst. Och Gripenberg blef skrämd, det
var hela saken.

I början tycktes nog allt gå bra. Fienden visade
sig i slutet af februari och var nog fräck att genast,
innan han hunnit samla någon större truppstyrka,
framskicka en parlamentär med uppmaning åt Gripenberg
att öfverlämna fästningen. Hvad tycks? De äro just
inte blyga af sig, ryssarne.

— Ånej.

— Nå, parlamentären afvisades naturligtvis och
Gripenberg sammankallade officerarne och för dem höll
han ett tal, litet för högtrafvande och frasrikt i mitt
tycke — ty en karl, som vet hvad han vill och har
makten, behöfver icke säga många ord, icke sant?

Yreit nickade.

— Talet gjorde emellertid intryck, och på
kommendantens uppmaning lofvade vi hvarandra med helig ed
att slåss till sista man. Hvad fan behöfde vi lofva det
för? Det var ju klart ändå.

Emellertid kunde man nu vänta beskjutning
hvilket ögonblick som helst. Försiktighetsmått vidtogos
inom fästningen. Brädtaken nedrefvos och sprutorna
prof-vades. Men dessa voro omöjliga att använda i följd af
den starka kölden. Bundt omkring fästningen ströfvade
nu kosacker, ensamma eller i grupp, men det afhöll
icke de djärfva skärgårdsborna att väpnade med sina
säkra sälbössor smyga sig fram till fästningen med
lifs-medel och under vägen skjuta en och annan kosack.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free