Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Han sofver. Vår stackars vän har somnat från
sina kval.
Han satte sig åter vid bordet och raffeln begynte.
Men löjtnant Adam Ludvig sof icke. Han låg med
slutna ögon och funderade. Han måste finna på något
sätt att få träffa Lisett. Han måste träffa henne. Han
kväfdes, han exploderade, om han icke komme ut ur
fästningen och till henne.
Men huru?
Att bedja sin chef, öfverste Gutoffski, om tillåtelse
tjänade till intet. Han hade för öfrigt redan försökt
den utvägen. Men hvad svarade öfversten? Ett nej,
ett ohyggligt, bestämdt nej.
Alltsedan sin snöpliga flykt, som utsatt honom för
så mycket hån och begabberi, för att nu icke tala om
risken att blifva hängd, hade den gode öfversten hlifvit
den ursinnigaste rysshatare.
— Ni önskar lämna fästningen några timmar för
att bege er till Helsingfors, som innehafves af detta
fördömda pack, hade öfversten med blodsprängda, rullande
ögon rytit på hans ödmjuka anhållan. Aldrig, min
herre, aldrig ger jag en sådan tillåtelse. Det är nog
med att öfverste Jägerhorn underhåller förbindelse med
skurkarne. Han må svara för sig. Men jag och mina
adjutanter ha icke i Helsingfors att göra, så länge ryska
flaggan svajar från dess hus. Den enda förbindelse vi
ha med ryssarne, min herre, är med kulor och krut,
fördömdt mycket kulor och krut. Men äfven den
utvägen är oss nu stängd, tillade öfversten suckande.
Alltsedan han kommit inom fästningens murar hade
han blifvit alldeles otroligt modig och krigisk. Nej, att
ännu en gång vända sig till öfverste Gutoffski tjänade
ingenting till.
Adam Ludvig funderade. Medan de andra
lättsinnigt ödde tiden med raffel och sprit, sysselsatte Adam
Ludvig sin själ med ansträngande tankearbete. Han
sökte lösa ett problem. Och problemet var: Hur fanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
