Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidigt morgonen därpå inträdde han i sin bostad.
Han kastade sig på sängen och försökte sofva.
Omöjligt. I hans bröst stredo de mest skilda känslor:
lycka, bittra själfförebråelser, oro för det nödvändiga
mötet och bekännelsen för öfverste Jägerhorn.
Hur han låg där och tänkte, sökte han så
småningom inbilla sig, att det kanske var det bästa som kunde
ske, i fall fästningen öfverginge till ryssarne. Hela
Finland var ju i ryssarnes våld. Den svenska hären där
uppe tillintetgjord och endast spridda, flyende
afdelnin-gar af densamma återstod — det hade han ju själf sett
af de tidningar, som ryssarne lämnat.
Och från södra sidan ryckte, efter hvad han hört,
den förenade dansk-franska armén an mot Sverige.
Kanske var detta land redan klufvet mellan Ryssland och
Danmark. Hvad hade Finland då att hoppas? Intet.
Men det hade allt att förlora.
Om Sveaborg själfmant öfverlämnades till ryssarne,
som öfverste Jägerhorn ville, kunde man hoppas på
kejsarens mildhet och att landet och dess invånare skulle
bli skonsamt behandlade. Men i fall af hårdnackadt
motstånd, och om fästningen efter en blodig kamp och
högar af lik blefve tagen, skulle ryssarne skoningslöst
härja landet, invånarne misshandlas, byarne utplundras,
de unga männen bli instuckna i de ryska leden, det
blefve en olycka och en jämmer utan like.
Vore det då icke mera fosterländskt att ännu,
medan tider var, söka rädda hvad räddas kunde? Vore
det icke därför bättre att arbeta för att utan strid kunna
öfverlämna fästningen åt ryssarne?
— Jo,’ förvisso! mumlade Adam Ludvig, där han
låg på sitt läger.
Och han trodde det nästan själf, ty han ville icke
erkänna för sig, att bakom allt detta sofistiska
resonemang skymtade mademoiselle Lisettes skälmska ögon.
Han steg upp och började gå fram och tillbaka på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
