Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig. Jag ville icke veta af någon duell. Men Charles
ropade mig tillbaka. Den andre mätte mig med en kali
blick.
— Gå du tillbaka till din pilt. För i dag kan du
bålla till godo med honom. I morgon torde du icke
längre ha någon glädje af honom.
Och därmed vände han oss ryggen.
Jag var förtviflad, men Charles bad mig vara lugn.
En duell... bagatell, menade han. Han var riktigt stolt
öfver sin duell, den första han varit med om.
— Och som också var hans sista? inföll
ryttmäs-taren.
— Du skall få höra. Följande dag ägde duellen
rum, trots att jag gjort allt för att hindra den. Åtföljda
af sina sekundanter ställde de båda motståndarne upp
sig midt emot hvarandra. Man hade kommit öfverens
om två skott per man. Charles var visserligen blek,
dock knappast mera än vanligt, och uppförde sig som
en liten hjälte. En af sekundanterna komrpenderade:
Ett. .., två ..., tre! Yid första skottet föll Charles,
träffad af en kula i bröstet. Han var död.
Mademoiselle Lisette tystnade. Hennes ögon voro
fyllda af tårar.
Ryttmästaren sneglade på henne.
— Besynnerlig flicka! tänkte han. Merendels så
käck och munter, till och med fräck, och ibland så
sentimental. Ja, hvem kan förstå sig på kvinnor. Jag
trodde dock, att jag gjorde det en smula.
Han fyllde sitt glas och drack en klunk.
— Hör du, Lisette!
— Ja.
Hon vände på hufvudet, ännu med en bedröfvad
min.
— Du har ju fått en ny vän, den där svenske
löjtnanten, Föök, eller hvad han heter?
— Asch, Fööken! Honom bryr jag mig icke alls
om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
