Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja! Ja!
Det blänkte till i kungens ögon och han drog sin
värja.
— Soldater! l’opade han med stark röst. — Denna
värja drager jag mot fienderna för fäderneslandets väl
och för att hämnas de oförrätter, dessa gjort oss. Ären
I trogne, så svärjen mig vid den Gud, som ser min
rättfärdiga sak, att I ej öfvergifven mig, så länge jag
förer detta svärd emot fienden?
Gripna af entusiasm ropade soldaterna om
hvarandra :
— Vi svärja ... Vi svärja att förbli ers majestät och
kronan trogna!
Kungen sände de tre öfverstarne en betydelsefull
blick. Det var som om han velat säga:
— Nu sen I, att soldaten har god vilja. Gör han
ej sin plikt, så är det ert fel.
Och följd af soldaternas hrusande hurrarop red
Gustaf III därifrån.
Men öfverstarne Hästesko, von Otter och
Mont-gommery samt flere af officerarne, däribland den då
varande kapten Bergen, beto sig förargade i
mustascherna. —
En vecka senare sammanträdde i lägret vid Liikala
ett antal officerare på inbjudan af major Johan Anders
Jägerhorn och major Carl Henrik Klick.
Jägerhorn talade. Liksom sin bror öfversten hade
han lätt att uttrycka sina tankar och rycka åhörarne
med sig.
— Mina herrar — sade han, sedan alla, bland dem
kapten Bergen, tagit plats i rummet — vi känna alla
till härens och landets olyckliga ställning i detta krig,
i detta onödiga och onyttiga anfallskrig gent emot en
främmande vänskaplig makt, och hvilket krig endast
kommit till i följd af hans majestäts envisa och
uttryckliga vilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
