Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
harm, medan han stod där på den yttersta bastionen
och ömsom såg bort mot staden, ömsom ut mot det
öppna hafvet.
Dagarne gingo. 1 maj kom. Det blef kväll och
åter morgon. På aftonen den 2 gjorde kapten von
Schoultz som vanligt sin rond. Vid Ehrensvärds
graf-monument mötte han löjtnant Fabian Vreit.
De båda männen stannade och sågo hvarandra in
i ögonen.
— I morgon! mumlade kapten von Schoultz mörkt.
— I morgon! upprepade Fabian Vreit.
Ingen af dem tycktes vilja närmare ingå på de
ödesdigra händelser, som morgondagen skulle medföra.
Tysta och mulna gingo de vid hvarandras sida bort
mot Galärdockan.
Slutligen vände sig kapten Schoultz emot Vreit med
ett energiskt kast på nacken.
— Kanske är det dock ännu icke för sent. Icke
ens i sista stund bör man släppa hoppet. Aldrig
för-tvifla, det är min lösen. Hvem vet — kanske när solen
går ned i hafvet, få vi se toppseglen af de svenska
linjeskeppen sticka upp ofvan horisonten. Den sköra
vårisen kunna de nog genombryta, fästningen har blifvit
undsatt och ryssarne ha ingenting att säga. Tänk om
_ linjeskeppen kommo! Omöjligt är det ej.
Och med en nästan glad min skådade kapten von
Schoultz längtansfullt ut mot hafvet.
Löjtnant Vreit betraktade honom med en
egendomlig, medlidsam blick.
Kapten von Schoultz märkte det.
— Hvarför stirrar du på mig så där? frågade han.
— Vet du då ingenting?
— Hvilket?
— Att det är fullkomligt omöjligt, att den svenska
eskadern i natt eller nästa natt eller ens någon dag i
nästa vecka skall kunna visa sig utanför fästningens
murar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
