- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
383

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gen, vill jag tacka er för den tid vi kämpat här
tillsammans och ni stått under mitt befäl. Jag vill tacka eder
alla för den villighet, hvarmed ni utfört era åligganden,
och den aktning och det förtroende ni hyst till mig.

Tack, kamrater, och farväl!

Han gjorde en gest till afsked.

Regementsöfversten ropade:

— Lefve kommendanten, amiral Cronstedt!

Några matta hurrarop följde.

Cronstedt vinkade åt Jägerhorn, gjorde helt om och
aflägsnade sig.

Från bataljonerna hördes kommandorop:

— Gif akt! Höger om . .. marsch!

Och med raska steg satte sig regementet i gång,
marscherade ut genom porten och ned på isen.

På Vargskär vid Gustafssvärd stod ett annat
regemente uppställt. Cronstedt begaf sig ditåt för att äfven
där aftacka truppen.

Men då han närmade sig porten, stannade han
tvekande. Han gjoxde en grimas som af obehag.

Så vände han sig otåligt till Jägerhorn:

— Öfversten får aftacka de öfriga trupperna.

— Som kommendanten befaller, svarade Jägerhorn.

Cronstedt nickade. Trött vände han om och gick

mörk och dyster tillbaka till sin bostad.

* *

*



Vid fästningsporten stodo två soldater på post och
skyldrade gevär, då regementet marscherade förbi.

Allvarsamma, buttra, med finsk envishet och
tröghet tecknade i sina väderbitna ansikten stodo de där.
Men det ryckte kring mungiporna och under buskiga
ögonbryn lurade blicken vek och sorgsen på
kamraterna, som nu för alltid tågade ut ur fästningen.

Isen var pipig och porös men ännu tämligen tjock.
Dock var det icke utan en viss ängslan som officerarne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0383.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free