- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
386

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

höll en skvadron kosacker. Deras långa pikar
afteck-nade sig som fina nålar mot den klarblå luften.

Med förvåning iakttogo de finska officerarne att den
ryska linien endast utgjordes af en sju, kanske åtta hundra
man. Själfva voro de något öfver tusen man starka.
De skulle alltså sträcka vapen och gifva sig fångna åt
en i styrka underlägsen trupp. Äfven den skymfen måste
de alltså lida. De visste icke, att det var särskildt
af-taladt mellan ryske generalen och Cronstedt, att hela
Sveaborgs besättning icke skulle på en gång få uttåga
ur fästningen utan endast i smärre afdelningar.
Rys-sarne, hvilka krigsbruket föreskref, alt de skulle vara
klädda i parad, hade nämligen icke persedlar mera än
till 800 man, och de vågade icke låta hela fästningens
besättning, 7,000 man, samtidigt nedlägga vapen inför
800 ryssar. Hvem vet hvad som då kunde inträffa. Det
behöfdes sannolikt icke mer än en gnista i den kolande
glöd af förbittring, grämelse och förtviflan, som rasade
i finnarnes hjärtan, för att en häftig eld skulle flamma
upp och med sin låga svepa om och förgöra den lilla
ryska styrkan.

Det kunde då komma till strid, ryssarne bli slagna
och drifna på flykten, de finska regementena kanske
tågade, väckta till hopp och mod, tillhaka till fästningen,
stängde portarne, tände luntorna och beredde sig att till
det yttersta försvara den.

Och att ryssarne icke med stormoing kunde taga
Sveaborg, det hade den ryske generalen alldeles klart
för sig.

Efter ett par veckor kanske den svenska eskadern
hunnit anlända till undsättning. Fästningens eröfrande
hade blifvit en omöjlighet, det dyrbara smycke,
hvarmed generalen tänkt pryda sin kejsares krona, skulle
gått honom ur händerna.

Hvad skulle kejsaren säga därom? Hurudan skulle
sedan generalens karriär blifva? Nej, bäst att vara
försiktig. Därför var det som ett finskt regemente på öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free