- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
396

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

såg honom rakt i ögonen. Elgstjernas min blef ännu
stelare och högtidligare.

— Ser du, lille bror, det är just därför som ordern
är alldeles praktfullt dum och löjlig. Om du kan tänka
så långt...

Och därmed vände han löjtnant Spinkelin ryggen.

Kapten Dunder hade också hört talas om den
sällsamma generalordern. Den gjorde honom orolig.
Kanske fältmarskalken efter mottagandet af en dylik depesch
icke brydde sig om att skicka någon kurir till hans
majestät?

Han måste höra sig för och beslöt att genast gå och
tala med sin chef, öfverste von Döbeln.

Denne åhörde i början med tämligen butter min
kapten Dunders önskan att komma i fråga vid valet af
kurir till hans majestät, i synnerhet då kaptenen
omnämnde sin innersta bevekelsegrund: längtan att återse
hustrun, barnen, hemmet.

— Ja, hem längta vi väl litet hvar, särskildt under
dessa fördömda, sysslolösa veckor, sade von Döbeln.
Jag skulle själf ingenting ha emot att få komma ned
till Helsingfors ett tag och återse mitt öfversteboställe
Friggesby, min mamsell och pojken. Men det lär nog,
gunås, inte gå för sig...

— Om öfversten misstycker, så.. . inföll kapten
Dunder.

Han började känna sig generad öfver sin
framställning. Här gingo troligtvis en mängd officerare och
längtade liksom han. Hvarför skulle han visa sig mera
egoistisk än de andra?

— Ånej, icke misstycker jag. Och kommer frågan
på tal, kan kapten påräkna mitt förord, sade von
Döbeln raskt. Men därmed är icke saken afgjord. Det
är hans excellens som bestämmer. Och hvad jag har
att säga, lär han gunås så visst fråga föga efter. Men
vi få se. Måhända yppar det sig någon möjlighet.

Med lättadt hjärta gick kapten Dunder därifrån.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0396.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free