Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Min käre Anders, brukade kaptenen säga, du är
född till piga, en slarfvig, hafsig, tanklös piga. Som
sådan skulle du varit typisk. Men till soldat och
betjänt duger du ej ett jota.
Och så fick Anders sitt afsked.
Några veckor var kapten Dunder utan betjänt.
Otrefligt och besvärligt för honom, som i sitt hem,
om-gifven af hustru, syster och tjänarinnor, var van att
finna allt, som rörde hans personliga behof, väl
ord-nadt.
Men han drog sig för att antaga någon ny kalfaktor.
De äro väl lika dana allesammans, lika osnygga och
omöjliga i hvad som gäller personlig trefnad och
ordning, tänkte han och sneglade på de ruggiga,
godmodiga soldatpojkarne. I fält, i strid, voro de med sin
sega envishet och lugna trots utmärkta, men i rum
kunde man ju icke ha dem.
Så gingo återtågets veckor, tills striden stod en kväll
kring Siikajokis stränder.
Det var under den brydsamma reträtten genom
skogen i början af slaget, då kompaniet höll på att bli
af-skuret från regementet och major Fihlén fastnade i ett
kärr.
I skogsbrynet mot den forna, nu uttorkade
flodbädden längst ut på högra flygeln lågo några skyttar.
Redan hade soldaterna börjat draga sig tillbaka.
En stannade ännu kvar.
— Kom! Skynda dig! ropade kamraterna till
honom.
— Se! svarade denne och pekade på en liten,
sårad soldatpojke, som låg i gläntöppningen.
Rundt omkring honom slogo kulorna ned i snön.
— Kom! skreko soldaterna.
— Strax, svarade den andre.
Och hastigt rusade han ur skogsbrynet ut på den
öppna platsen, och midt i kulhvinet böjde han sig, lade
upp den sårade på ryggen och sprang tillbaka. Rärande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
