Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han smög sig fram och såg in genom fönstret. Det
var som han trott: Rundt matbordet satt hela hans lilla
familj. Kalle var redan brun af solen, lillan hade växt
och blifvit ännu rundare, men Ann-Sofi, hans kära
hustru, så blek, så mager ... Och på syster Klaras panna
hade fårorna gräfts djupare.
Ett ögonblick stod han och såg in genom rutan.
Men han ville icke knacka. Det skulle göra dem
förskräckta.
I stället begaf han sig till verandan och kände på
dörren.
Den var öppen. Han gick in. Jonas fick vänta i
tamburen.
Dörren till matsalen stod på glänt. Genom
springan kunde han se sina kära.
— Ann-Sofi! Det är jag, Magnus, sade han sakta.
Och i detsamma märkte han, att hans hustru blef
likblek och såg sig omkring med stirrande ögon. Hon
förstod tydligen ej hvarifrån ljudet kom. Kanske trodde
hon, att det var en hviskning från andra sidan grafven.
Nu öppnade han dörren och steg in.
Barnen gåfvo till ett skrik, då de sågo en
främmande bonde komma inspetande.
— Se så, icke vara rädda. Det är jag, pappa,
lugnade kapten Dunder.
Uttrycket i Ann-Sofis bleka ansikte förändrades
snabbt. Nu igenkände hon mannen. Och med ett
utrop af glädje flög hon upp från stolen och kastade sig
i hans famn. Där började tårarna rinna. Han böjde
sig ned och kysste henne varmt.
Äfven Kalle och lilla Annikan hade igenkänt fadern.
Med ett gällt skri som från anstormande indianer rusade
de fram och grepo tag i faderns rock.
— Mej med!... Pappa kyssa mej med! ropade
båda och ryckte otåligt i skörten.
Och kapten Dunder lyfte upp sina små och slöt
dem i sin famn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
