- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
442

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Samtidigt mötte han prostens forskande blick. Och
det tycktes honom som om denne läst i hans öga, hvad
han dolde för jungfru Märta. Ty den gamle mannens
blick blef dystrare och det kom något gråaktigt, tärdt
öfver hans ansikte som vid en bitter missräkning.

Men han sade intet. Och just hans tystnad tydde
kapten Dunder som om han förstått det som förtegats.

Efter dessa två kom en ung mor, fru Sternberg,
med sina två små barn, en gosse och en flicka, på
besök. Och till henne kunde kaptenen framföra det glada
budskapet, att hennes make lefde och att hon troligtvis
snart skulle återse honom, då han med trupperna kom
på marsch ned mot Vasa. Och det var kaptenen en glädje
att se den lycka, som vid dessa ord utstrålade från den
unga makans ögon.

Sist på kvällen kom en gammal skeppare, Pikku
Laikinen, som kaptenen efterskickat för att efterhöra,
om det kunde gifvas någon lägenhet öfver till Sverige.

Pikku Laikinen kom, liten, satt, väderbrynt, säker
och fåordig. Han kände kaptenen sedan dennes
barndom hade täljt hans första båtar och lärt honom segla.

— Om man kunde ge sig af snart? mumlade
skepparen och ref sig i hakskägget. Ja, om ett par dagar
kanske.

— Nej, det duger ej, svarade kapten Dunder. Jag
måste i väg redan i morgon kväll. Längre vågar jag
ej dröja här i staden. Då kunde ryssarne få
underrättelse om min härvaro och fängsla mig för att sedan
nedskjuta mig som spion.

— Skjuta löjtnanten! utbrast skeppar Laikinen, för
hvilken kaptenen ännu alltjämt var den unge
löjtnanten. Nej, si det får då aldrig ske.

— Ja, i så fall måste jag bort i morgon natt.

Skepparen funderade, ref sitt skägg och funderade

på nytt.

Slutligen sade han:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0442.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free