Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryssen upprepade sin fråga.
Då nickade fru Ann-Sofi till Kalle.
-— Här har ingen officer varit, sade han lågmäldt.
Och Annika instämde som ett eko:
— Ingen officer vatt här.
Men ryssen hade märkt blinkningen mellan
modern och barnen. Och han misstänkte att dessa blifvit
instruerade.
Han rynkade ögonbrynen och vände sig barskt till
dem:
— Se så, svara nu sanningsenligt: Har ingen
främmande varit här?
Det ryckte i underläppen på Annika och hon
mumlade:
— Pappa inte va’tt här.
— Jaså. Det kanske var pappa, inföll ryssen hastigt
och betraktade strängt den lilla flickan.
Då började Annika gråta.
Fru Ann-Sofi gick fram till henne.
— Plåga icke barnen mera. Ni ser ju hur
förskräckta de äro, bad hon ryssen.
Denne fattade henne i armen och drog henne
tillbaka.
— Ni tycks vara rädd, min fru, att barnen skola
förråda er. Försök icke att hindra mig, sade han kärft.
Och den stackars fru Ann-Sofi såg helt förvirrad ut.
Men Kalle, som märkte moderns ängslan, sprang
hastigt upp ur bädden och ställde sig framför henne.
— Inte göra mamma illa. Då slår jag dig, sade
han käckt och hötte med sina små knutna händer mot
ryssen.
Denne började skratta och de två soldaterna, som
också voro inne i rummet, instämde.
Men hur den ryske officeren än försökte, lyckades
han icke få någon upplysning af barnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
