Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finnarne efter.
Då öppnades från de på södra stranden af lummigt
midsommarslöf dolda batterierna en mördande
artillerield.
I de främsta grupperna på bron dödades hvarenda
man. Bryggan spärrades af en hög med lik. Älfven
fylldes af döda och sårade. Vattnet och plankorna
färgades röda.
Det var icke möjligt att hålla ut eller oskadda hinna
öfver.
De efterföljande rotarne trängde på, men alltjämt
växte högen af lik och batteriernas eld mötte de
an-stormande finnarne från tvänne håll likt hvinande liar.
Order gafs om reträtt, till dess att de finska
kanonerna lyckats tysta de röda gapen på ryssarnes batterier.
Några minuter förgingo under en dånande
artilleriduell.
Så aftog ryssarnes eld. Tavastlänningarne stormade
på nytt.
Men knappt hade de åter hunnit ned på bron, då
de märkte lågor slå upp från andra strandens fäste.
Elden spred sig med rasande fart. Träet var torrt
som fnöske och brann praktfullt.
Förgäfves sökte finnarne rifva och släcka. Alltjämt
spredo sig lågorna, som den sydliga vinden kastade rakt
i ansiktet på tavastlänningarne. Och från stranden såg
Adlercreutz till sin harm, hur de ryska trupperna i
godan ro ordnade sig på andra sidan.
Anfallet tycktes misslyckadt. Det hade tydligen
företagits för sent. Och därtill var Döbeln skuld.
Från skogsbrynet i öster hördes starka hurrarop.
Adlercreutz vände sig häftigt om.
Se där! Ändtligen kommo björneborgarne. Ja, nu
var det så dags! Bron i lågor. Omöjligt att komma
öfver.
Och med mulen panna inväntade Adlercreutz
Döbeln och hans trupp.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
