- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
506

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rofholmen och där har jag brukat hålla till, då jag
om vårarne jagat sjöfågel här ute.

En härlig plats. När man kommer dit om våren
till tystnaden, solen och färgerna från stadslifvet,
kvalmet och intrigerna, tycker man att man blir som en
annan människa. Det kommer ett lugn öfver en, som
man aldrig förnam i de sorlande klubbarne, en
likgiltighet för bagatellerna, som föreföllo så stora och
viktiga i staden, det är en glädje att lefva i denna rena
luft med ögat smekt af det blå vattnet och himmelens
strömoln. Och ibland i solnedgången, då båten tyst
glider hemåt från en jaktdag i skären och himlen kastar
gyllne stänk öfver vattnet, är det, som om man seglade
genom ett haf af guld under en himmel af rosenskyar.

Kapten Dunder nickade instämmande. Äfven han
höll mycket af landet, skären och fjärdarne. Han
uppskattade den unge löjtnantens entusiasm och tyckte att
han talade väl.

Kapten Gyllenbåga, som nog också fann behag i en
icke alltför ansträngande jakt, men ännu mera i ett
väl-försedt middagsbord med många buteljer gammalt vin,
brummade ett erkännande.

— Nåväl, fortsatte adjutanten, hvars säkerhet att
yttra sig växte i samma mån han fann sig äga gehör
hos de andra — jag bodde där på holmen några
veckor, jagade om mornar och förmiddagar, seglade
hemåt på eftermiddagarne och tillbragte kvällarne med att
sitta på klipporna, betrakta det skimrande färgspelet och
följa sträckfåglarnes flykt.

En afton när jag sålunda satt på klipporna på norra
sidan af holmen — just de där, som ni ännu kan skymta
där borta — kom jag att tänka på alla de underliga
historier om rof och plundring, jag hört om ön.

Heter denna holme Rofholmen och har den varit
ett tillhåll för röfvare, så måste här, kanske alldeles
där jag sitter, finnas gömställe, där de förvarat sitt rof,
tänkte jag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0506.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free