- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
511

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Adjutanten nickade.

— När jag sänkte lyktan föll skenet på ett skrin,
som stod på botten af hålan, något åt ena väggen.

Jag lade mig ned på knä och ställde lyktan bredvid.
Skrinet var ungefär en och en half fot i fyrkant, af
mörknad ek, järnbeslaget.

Under stark rörelse och spänning försökte jag öppna
skrinet. Omöjligt. Det var tillstängdt.

— Nå, jag får väl ta det med mig hem och på
något sätt bryta upp det, tänkte jag och vägde skrinet i
händerna.

Jag betraktade det noggrannare. Det var af snidad
ek, brunsvart, med rostiga järnbeslag, fårorna fyllda af
mögel, fukt och smuts.

Och där satt jag i klipphålan med skrinet i knät,
belyst af det svaga skenet från lyktan, och undrade hvad
den funna skatten kunde innehålla. Kanske myntadt
guld, ädla stenar, smycken. Och i inbillningen såg jag
mig redan rik, fickorna fyllda af guld, juveler på
värjfäste, juveler på skjortkrås och fingrar ...

— Mum!

Det kom från kapten Gyllenbåga en lystnadens suck:
Fullt upp med guld... hur många utsökta middagar,
hur många starktbryggda punschbålar!? ... inga
officersskulder längre, inga satans björnar och förödmjukande
trakasserier, hvilket bekvämt och angenämt lif! .. . Och
ett skrin, tjockt med juveler!... hvilka älskarinnor skulle
man icke kunna skaffa sig. .. små svartögda,
midje-smala satungar, små finfina, rosenröda pomeranser.
Mum!...

Och den gode kaptenen tryckte vällustigt tungan
mot gommen och vände ut och in på ögonhvitan.

Under det jag satt och betraktade skrinet, återtog
adjutanten, och drömde om storm vrak, plundring och
guld, föreföll det mig som om skrinet egentligen icke
var låst, utan snarare tillrostadt. Och jag bände med
slidknifven.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0511.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free