- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
514

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lyktan sken så dåligt, att jag icke förut kunnat
upptäcka det. Nu lyste jag på det. Dödskallen grinade
emot mig och längs utmed väggen lågo benen och
kotorna. Några mörknade klädestrasor kunde jag
upptäcka, annars var allt förmultnadt. Knifven hade trängt
in mellan refbenen och satt fast i en ryggkota.
Tydligen hade mannen blifvit mördad, kanske var det
ägaren af skatten, som blifvit öfverraskad och dödad.

— Eller kanske någon tjuf, som blifvit gripen på
bar gärning nere i hålan, och stucken då han sökt
bortföra skatten, menade kapten Gyllenbåga.

— Kanske. Jag stod där nu vid benranglet och
grubblade, fortfor adjutanten. Någon — ägaren eller tjufven
— befinner sig nere i hålan. Den andre kommer
krypande. Den förre hör det, ställer sig på lur vid
ingången, och då mannen har fått in hufvudet och bröstet
stöter han till. Hugger honom i ryggen; slaktar’n som
en gris. Så drar han liket till väggen, bryter upp
skrinet och tar skatten. Lådan lämnar han kvar —
kanske var den farlig som bevis — nu har jag den
emellertid hos mig ... som dokumentskrin.

Och så slutade det äfventyret. Jag hade spårat upp
ett drama, ett drama, som förmodligen tilldragit sig
liere hundra år tillbaka i tiden. Ja, det är mycket
som händer här ute i skären, hvilket aldrig blir
upptäckt.

Adjutanten slutade.

Den lilla flottiljen hade just passerat Lidö och Idö
och strök in i sundet mellan Arholma och den stora
Björkö. Och snart därpå gled den ut på Ålands haf och
vägen låg klar till Vasa.

Solnedgångens purpur glödde öfver hafvet. För en
svag sydlig vind stäfvade flottiljen mot nordost.

Det var tid på att koja.

Innan kapten Dunder gick och lade sig, gjorde han
en rond kring sitt chefsfartyg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0514.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free