- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
525

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nom. Det vållar hans obetvingliga motvilja mot honom
och hans förargelse öfver mig.

Nu tror han väl att jag fortfarande är i Finland
och har blifvit mjuk till sinnes. Jo, vackert!... Mjuk!
.. . Mot min vän är jag mjuk och mot min mor och
min syster, men icke mot någon annan, sade fröken
Elsa och därvid glittrade det hårdt i hennes gråblå ögon
och hon höjde trotsigt sitt kortklippta hufvud, så att
den lilla uppnäsan sköt i vädret.

— Hvart ska ni nu taga vägen? Kanske tillbaka
till Vasa? inföll kapten Dunder.

— För att åter misshandlas af familjen, där jag
bodde, och blifva utsatt för alla de sladderaktiga
tanternas prat... Sällan! Ni är ju från samma stad,
kapten Dunder, så ni bör känna dem.

— Jag har det nöjet, svarade denne leende.

— Den kroknästa, frånskilda fru Hjert till exempel.
Hon lär ju förut bott i Helsingfors, men flyttade vid
krigsutbrottet till Vasa. Hvad ger ni mig för den?!
Grefvinnan von Liigen skulle man kunna kalla henne.
Har ni någonsin träffat på en mera sladderaktig, otäck
kärring? Undrar just, hur många människor hon
bak-talat och förtalat i sitt lättjefulla lif. Det är nog inte
endast jag, som råkat ut för hennes onda tunga.

Kapten Dunder nickade.

— Åhnej. Ni är nog inte den enda ... Apropos,
känner ni min fru?

— En liten, blek, sorgsen kvinna . ..

— Liten till växten och blek är hon nog, men så
sorgsen brukar hon icke vara. Det är väl nu för
krigets skull och af oro öfver mig.

— Jag sammanträffade endast ett par gånger med
henne på några bjudningar och känner henne blott litet.

— Ja, ni vet i alla fall hvem det är. Nå... denna
älskliga fru Hjert brukade hedra oss med sina besök —
man kunde godt säga inspektionsbesök — första tiden
af sin vistelse i Vasa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0525.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free