Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strax utanför byn stod en rysk post på utkik. Denne
gaf hals, ryssarne upptäckte faran och började ordna
sig på andra sidan byn.
Öfverrumplingen var alltså förfelad och det återstod
intet annat än att fullfölja attacken. Det dugde ej att
betänka sig ett ögonblick utan genast angripa, trots att
ryssarne voro flere till antalet.
Och framåt gick det. Under hurrarop rusade
lin-narne med fällda bajonetter i starkaste språng genom
byn mot ryssarne.
Efter en kort kamp flydde dessa åt Smedsby till.
Men jämtlänningarne hade under flera timmar
marscherat och sprungit, så att de voro alldeles uttröttade.
Kapten Sandman måste låta sitt kompani göra halt
en stund för att något återhämta sig.
— Finner väl fienden igen vid Smedsby bro, där
fänrik Gran motar honom, tänkte han, medan han
flämtande satt på en stubbe och torkade svetten ur pannan.
Så kommenderade han åter: Gif akt! Och
kompaniet satte sig i marsch.
Men när det kom fram till Smedsby bro var det
för sent. Ryssarne hade redan passerat bron och af
fänrik Grans afdelning syntes ej ett spår.
Nu begrep kapten Sandman den blunder han
begått: En fiende som flyr får icke släppas ur sikte. Har
han en gång slingrat sig undan, finnes föga hopp att
kunna fånga honom.
Och nu stod kapten Sandman där vid Smedsby bro,
stirrande nedåt vägen och mumlande för sig själf:
— Hvart tusan tog Gran och ryssarne vägen?
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
