- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
560

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Märta hade sett scenen, då hon passerade förbi.
De andra sårade, liken, eldsvådorna lämnade henne
tämligen oberörd, men för den unge soldaten, som,
själf sårad och pinad af kval, tänkte på sin häst, kände
hon medlidande.

Hur gärna skulle hon icke velat stannat några
ögonblick för att skänka honom lindring, tvättat han sår,
förbundit hans ben, läskat hans torra gom med en dryck
vatten.

Men hon gjorde ej ens ett försök. Soldaternas hårda
grepp om hennes armar påminde henne om att allt
vädjande till deras barmhärtighet var förgäfves.

Och likt två infångade djur släpades hon och
hennes gamle far genom gatan fram mot kyrkan.

När de veko in på en annan gata, sågo de en hop
svenska soldater kämpa med en skara ryssar.

Det blef för mycket för den myndige gamle prosten.
Han hade haft svårt nog förut att hålla sig medgörlig
och lugn.

Nu förlorade han tålamodet. Och med ett raskt
ryck gjorde han sig fri och sprang mot svenskarne.

Han kom dock icke många steg. Soldaterna hade
snart hunnit fatt honom. En kolfstöt i ryggen. Och
den gamle föll framstupa i gatan.

Då Märta såg att fadern slitit sig lös, försökte hon
detsamma. Men hennes vaktare voro påpassliga. Och
enda resultatet var, att klädningslifvet brast och de hårda
soldatnäfvarne klämdes åt kring hennes armar, så det
värkte.

— Stilla, min tös! Icke hoppa öfver skacklorna,
sade den ene soldaten skrattande och böjde sitt lurfviga
hufvud fram, så att det smutsiga skägget kittlade
hennes kind.

Märta ryste. Hon var nära att brista i gråt, men
bet ihop tänderna och stirrade mörkt framför sig. Hvad
skulle slutet bli på detta? O Gud, hvad skulle slutet
bli!... Om de åtminstone snart träffade en rysk of-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0560.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free