Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vit så utledsen på allt, på sin evigt trätande hustru,
på sitt enformiga, glädjelösa yrke och på sin långdragna,
buttra fysionomi, att han aldrig kunnat se sig i spegeln
utan en hånfull grimas åt sig själf.
Men korpral Stefan Georgewitsch led hvarken af
kronisk magkatarr eller allmänt lifsmissnöje, och därför
grinade han så innerligt belåten åt sitt spritrodnande,
skäggiga anlete, nickade och sade:
— Du är allt en satans stilig och trellig karl, du
Stefan Georgewitsch, som flickorna tycker om för ditt
präktiga skägg och dina muntra ögon.
Han sänkte blicken och fick syn på fru Hjerts
toalettsaker: pudervippan, askarne, löshåret, borstarne och
flaskorna. Han höjde ögonbrynen, böjde sig ned och
började nosa på sakerna.
— Här louktar kristet blod!
Så vände han sig om och visade en kamrat på
löshåret och flaskorna:
— Mamseller!
Och den andre smackade med tungan och instämde:
—- Mamseller!
Men hvar voro månne de små mamsellerna?
Alla rummen genomletades. Icke en människa.
Icke ens något af värde tycktes finnas i detta hus.
— Fy fan ett så’nt knaphål! utbrast Stefan
Georgewitsch, då de gjort ronden och kommit tillbaka till det
första rummet.
Han ställde sig åter framför spegeln och började
granska toalettsakerna. Inte var det värdt att taga något
af detta.
Så fick han fatt i pudervippan och nosade på den.
När han åter såg sig i spegeln, var den rödfnasiga
näsan blifven hvit. Han brast i gapskratt:
Har man sett så’na skälmungar! De ä förstås så’nt
här di använder, då de göra sig vackra i synen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
