Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ho, ho! En gumma till... En gumma till!
Och i ett anfall af uppsluppenhet togo de fru Hjert
mellan sig och började en vild svängdans i rummet.
Fru Hjert stretade mot så godt hon kunde.
Men då hon märkte att soldaterna ej ämnade göra
henne något illa, lade sig hennes förskräckelse och i
stället blef hon ursinnig. Att behandla en gammal
människa på detta sätt!
Och hon bannade och tjöt och slet i händerna för
att komma loss, men omöjligt. Soldaterna höllo säkert
fast och fru Hjert fick valsa.
Hon slängde och vaggade som ett skepp i storm.
Ett par gånger försökte hon kasta sig till golfvet, men
karlarne drogo genast upp henne och dansen fortsattes.
Ryssarne satte klackar ne i golfvet, så att det smällde i
tiljorna och hurrade och skrattade och fru Hjert fick
följa med.
Gamla Fina hade under tiden skyndat ut på gatan.
Men till slut tröttnade soldaterna, slängde fru Hjert
i en soffa och pustade ut.
— Nu kunde litet mat och dryck smaka bra,
menade en.
Allmänt instämmande. Och de ropade:
— Mat! Mat!
— Jag har ingenting hemma, skrek fru Hjert, som
nu förstod att hon skulle bli utplundrad.
— Mat!
En höjde bajonetten för hennes ansikte.
Fru Hjert började gråta, men ingenting hjälpte.
Hon måste taga fram sina nycklar, som hon hade
förvarade i kjolfickan, och själf visa röfvarne hvart de
gingo.
Och snart hade soldaterna radat upp några
vinbuteljer och karotter med mat på bordet och började äta
och dricka med god aptit.
Midt under gästabudet ropade en:
— Här osar brändt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
